6 april 2009,

Denna veckan börjar lite lugnt till skillnad från förra. Blev jobb sex dagar förra veckan. Jobbade via vikariepoolen onsdag-fredag. I onsdags var jag uti Kinnarp och hade matte och NO med 7or och 9or, vilket gick finfint.
När de sedan ringde och väckte mig på torsdags morgonen för jobb i Åsle, tog jag och åkte med min lilla bil ut dit, väl framme visar det sig att jag fattat fel. Jag skulle till Åsarp! haha Så lite försenad kom jag till slut fram till förskoleklassen i Åsarp. Hade själv ansvar för 12 små barn. Vi ritade, hade högläsning och lekte en massa. Klockrenast var när jag skulle berätta historien om deras kompis Molle, ett sånt där litet gosedjur man stoppar handen i ni vet. Hur som, jag frågade om Molle går i skolan och ja det gjorde han ju och då tänkte ju jag att de ser honom som en av dom. Så när jag ska berätta vad Molle äter till frukost föreslår jag gröt! Hela klassen brister ut i skratt och dumförklarar mig som säger att en mullvad äter gröt, han äter ju daggmaskar och löv ju! haha inte lätt för mig att veta ju! ; ) Tyckte ju jag var smart som sa gröt eftersom man blir stor och stark av det!
På fredagen fick jag återigen ta hand om lite högstadieelever. Och såklart i mina favoritämnen idrott och musik. Eller inte!
haha det är ju verkligen dom två jag är sämst i! Men det gick bra i alla fall. Körde nog dock lite för hård uppvärmning i ena klassen och fick jävlas lite med den ena genom att hota att skriva frånvaro på halva lektionen då de inte ville vara med andra halvan av lektionen då vi skulle köra fotboll. Men efter det så var alla med och Marika stolt som en tupp. Ok lite ondsint var det men dom ska ju inte inte lyssna på mig bara för jag är vikarie. Nej det går inte!
Hur som är det riktigt kul att vara vikarie, trivs jättebra med det och hoppas det blir lite mer efter påsklovet!

Marika

1 april 2009,

Känns som om ett har hänt väldigt mycket för mig och mina vänner det senaste. Många anhöriga som varit sjuka eller gått bort. I måndags var det min tur att drabbas. Min kusin omkom då han blev påkörd av tåget vid en obevakad järnvägskorsning. Han var 21 år... Så sorgligt och hemskt att detta skulle hända. Och så fruktansvärt skrämmande att de finns de som går bort i ens egen ålder. 21 år! Då har man ju hela livet framför sig! Det är så det är tänkt i alla fall...

Marika


RSS 2.0